Motorvägar

Varje gång jag läser eller ser på tv om ett nytt vägbygge som ska invigas blir jag lika överraskad över hur hopplöst dyrt det blivit och att alla dessa kalkyler har sprängts och det blev bara 1,2 miljarder dyrare än beräknat. Är dessa experter så usla på att räkna eller vad beror det på att de till 98% vid dessa vägbyggen alltid blir dyrare än beräknat. Sedan när jag siffror på att det kostar 50 000 kronor per meter att asfaltera en väg och att det är ännu dyrare vid broar och andra övergångar just för att de ska hålla med alla våra kalla vintrar. Därför denna tjäle som måste användas. Redan efter 20 meter är de upp i en mille. Med dessa proportioner inser jag nu hur dyrt det är att bygga nya vägar och tänker fortsättningsvis ha en mer vidgad syn på dessa siffror som nämns och inte bli lika överraskad som tidigare. Något som ändå kvarstår och det är att asfaltera ny väg är en svindyr meterkostnad.

När vår infrastruktur måste förnyas och våra ressätt moderniseras, då handlar det mycket om att bygga ut vår järnväg. Spara miljön och minska på bilkörandet. Jag tycker precis tvärtom. Uppe i Norrland har man byggt om och till järnvägsspår för flera miljarder och sträckan är tio minuter mindre. Något underlag med stora passagerarmassor, det finns det inte heller. Bortkastade pengar på onödiga och felaktiga byggen där uppe som hela tiden ska bara ha mer och mer.

NEJ bygg istället ut vårt dåliga vägnät. Denna tunga trafiken ökar och våra småvägar får ta ett allt större ansvar. Vägar som egentligen inte är anpassad efter den trafik vi har idag på flera delar av vårt vägnät. Satsa på vägarna och bygg nytt där. Alla tjänar på detta och trafiken blir mer hänsynsfull mot varandra.

Olyckorna minskar när man har ett större och bredare vägnät och när man vet att alla får plats och utrymme. Ett utrymme rent infrastruktur mässigt som idag är helt fel och där man satsar på fel del av Sverige och fel del av det när där trafiken behövs som bäst.

Sitter i bilen och kör på den smala grusvägen. Trångt och mörkt. Dimman som ligger tät gör det knappast lättare att se så klart som man vill. En kilometer senare svänger jag ut på en lite större väg. Det är fortfarande grus under hjulen, men nu finns det plats för andra bilar att passera. Nära åkern till vänster flyger fåglarna iväg lika livrädda varenda gång man passerar, sedan hittar de tillbaka lika snabbt till den plats som de satt kring tidigare.

En scenario som jag aldrig begripit mig på. Varför sitta så nära och vara tvungen att flyga iväg varje gång ett fordon passerar och sedan återvända i vetskapen att de måste sticka nästa gång någon passerar. Varför inte hitta en lugnare plats utan denna stress. Fortsatt fundersam kring detta fågelproblem hittade jag till slut ut och hamnade på en asfalterad väg. Vid utfarten tog jag till höger. En tidig skylt gjorde mig påmind om att detta var en riksväg vid namn 28.

Nu tätnade trafiken och en skolbuss som skulle köra ut från sin parkering blinkade och jag valde att bromsa in och vänta på att den fick företräde. I över en timme fortsatte sedan min biltur på småvägar av den dignitet som väg 28 och nu längtade jag till något större och strax efter Nässjö hittade jag skyltar som påminde om E 4:an mot Jönköping. Utan att veta vart jag på väg letade jag upp rätt fil och styrde ratten mot vår största Europaväg som vårt vägnät kan erbjuda.

Väl på plats sken jag som en sol när jag upptäckte hur smidigt det fungerade. Visst var det väldigt mycket bilar och andra stora fordon, men de höll sig på den högra galvan och vi som ville ta oss förbi använde den vänstar sidan på den stora och mäktiga fyrfaldiga vägen. Tänk nu var det över 2,5 timme sedan dimman och den trånga grusvägen mot detta stora och vackra. Tänk vilken skillnad det är på en mindre väg mot en stor motorväg.

Fast speciellt konstigt är det ju inte, vår motorväg ska vara större och rejälare, men sköter man sig korrekt på vägarna ska man kunna köra på alla sorters vägar.

Läste i en tidskrift att man i Finland ska bygga en grön motorväg mellan Helsingfors och den Ryska gränsen. De sista 13 milen ska det visst handla om. Dessa mil är bara till för bilar som kallas för ”gröna fordon” Tankstationer ska bara vara för elbilar, men även för etanol och biogas. Ett projekt som man kommer vara först i världen med och som man beräknar ska vara färdigt om sex år och arbetet ska starta nu till hösten om all finansiering löser sig.

Intressant och givande och det närmaste en grön väg i har i Sverige ligger längs E 14 mellan Sundsvall och Trondheim. Man ska dock vara väldigt försiktig i detta miljötänkande. Vår biogas tar slut snabbare än vi anar och då står vi där utan alternativ om våra bensindrivna bilar slutat tillverkats. Fast bensinen tar ju slut den också någon gång i framtiden.

Våra stora motorvägar runt om på vår planet blir bara fler och fler och längre och längre. Vikten av att göra de både större, längre och säkrare innebär också att de tar en allt större plats i vår infrastruktur Vi i Europa där är Tyskland värst med 1450 mil av motorvägar tätt följt av Frankrike på 1380 mil. När jag såg siffran på Sverige då trodde jag att den skulle vara längre, men den stannade på 166 mil. Länge överlägsen etta på tronen den har självklart USA på drygt 8000 mil, men snart är Kina ifatt och kommer under 2012 gå förbi. Med 6500 mil och en planerad utbyggnad på 1800 mil ytterligare är de etta om några år. Snart har alltså Kina mest motorväg i världen. Innan jag avslutar måste jag även avslöja vilken som är världens bredaste väg. Jo Katy Freeway ( del av Interstate 10 ) i Houston Texas. På vissa kör vissa sektioner har den 26 körbanor. Ganska imponerande eller hur.

Stora och breda vägar där det är 110 eller mer kallas kort för motorvägar. De uppfyller de kriterier som krävs för att kallas motorväg. Idag har man ändå frångott detta ord och man kallar de för europavägar. E 4:an. E 22:an är några som slingrar sig runt i södra Sverige. I vanliga fall har dessa vägar ofta tvåfiliga spår på varsin sida eller den nya flugan två plus ett väg.

Man försöker också överlag att lägga streckorna på dessa vägar så de tar vägen förbi täta samhällen. Idén är att man ska kunna hålla sin höga hastighet och underlätta för övriga bilister. Tyvärr finns det flaskhalsar som inte når upp till dessa kriterier fullt ut och en v dem är E 22:an genom Jämjö i östra Blekinge. På den här delen av motorvägen/europavägen är hastigheten nersatt till 30 kilometer i timmen genom den mest centrala delen nära skolan. Jag upprepar 30 kilometer.

Så låg hastighet finns det inte på enda vägsträcka i hela Europa. Där är lilla Jämjö unikt, men samtidigt väldigt tragiskt. 30 på en motorväg, vilket skämt.

Jag kör på en väg. Den består av två olika körbanor där trafiken körs åt varsitt håll. Den vita mittremsan syns tydligt och ibland med korta vita streck och ibland med en längre form av sträck som varnar om att omkörning är olämplig. Av på farter kompletterar längs vägen och korsningar som både har trafikljus eller bara stop tecken poppar upp med jämna mellanrum. Precis som vilken väg som helst fast det finns ju skillnader. Vi har länsvägar, riksvägar och europavägar. Vad det är som jag kör på, det framgår inte riktigt på de skyltar jag ser och passerar, men om man ser rent trafikmässigt och bredden på vägen är det en europaväg. Denna skillnad på våra vägar de är rätt tydliga och konkreta, men när jag kör är jag lika påpassad och uppmärksam oavsett vart jag kör. Kör man fordon på vägen är det en väg och för mig är det ingen skillnad en väg är alltid en väg om ser att trafiken man möter kör på motsatt sida.

nu är det snart vinter igen och vi som pendlar bävar för hur vägarna på landet skall röjas och om de skall salta sönder naturen för att vi skall ha ”rena” vägar.
Jag förstår inte varför det skall saltas när vi idag har superbra däck med dubbar. De fungerar fint med våra temperaturer kallt och snö som ligger länge det gillar dubbarna och det gillar miljön. Då kan de som kör saltbilarna koncentrera sig på att röja snö eller varför inte sova lite längre på morgonen.
Förutom miljöförstörelsen och djuren som lider, så är det även bilarna som far illa av allt saltet. Det rostar på värre än att bo vid havet. Vem man än pratar med så är de emot saltningen på landsvägar – men varför ha det ändå?

Nu är rutten klar som vi kommer att köra. Då vi bor på olika ställen i Sverige ska vi mötas upp vid turning torso i malmö för att sedan bränna över bron och ta motorvägarna genom Danmark sen färjan över till Rostock. väl där blir det raka spåret till Berlin för att spendera natten där.
Dagen därpå ska vi ha en liten grej i Prag så det blir upp tidigt och köra vidare för vi kommer inte stanna där utan efter det blir det motorvägen igen till Wien.
Där kommer vi att stanna över natten och planera upp vår resa mot Col de Turini och andra härliga vägar.

Allt är riggar och den 10 oktober ger vi oss av. Datumet valde vi just på grund av att det är 2010 så vi möts upp i malmö kl 10:10 den 10/10 2010.
lite löjligt kan det tyckas men det gäller att passa på det kommer blir riktigt häftigt då vi tänker oss ett litet 24 tema på början av filmen.

Nu har det löst sig med sponsring, inte riktigt som vi tänkt men det blev rätt bra ändån.
Vi kommer att få bensin, ställen att bo på mot att vi lyfter fram deras produkter och varumärke genom att ha med dem i filmerna som vi ska göra samt sätta på dekaler på bilarna. skulle vi bli inblandad i nån olycka så blir vi dock återbetalnings skyldiga och det kan oroa än lite men med olycka menar dem att vi skulle tex försöka oss på vad den andra svensken gjorde med hastighets rekord.

Jag skrattade lite och sa att min bil var spärrad vid 250 men det var ingen rolig reaktion därifrån inte.
Det verkar lösa sig med kameror nu också men det är inuti bilarna och vanliga HD kameror på stativ som vi kan sätta upp längst vägen och filma vad som händer runtom när vi inte kör.

Tanken är att vi ska göra en hemsida och en video blogg på youtube så att ni kan följa oss i vår resa.
Där kommer även sponsorerna bli officiellt.