Motorvägar

Att bygga ny motorväg eller rusta upp den gamla. Det borde ske på de ställen där trafiken är som tätast. Där den passerar flest fordon. Detta borde vara en motivering som är tillräckligt övertygande och som jag också köper utan förehavanden. Därför byggs det också mest runt våra större Städer som Stockholm och Öresundsområdet. En utveckling som krävs för att man i framtiden ska kunna få en framkomlighet som fungerar. Tyvärr vill vissa att man ska prioritera andra delar istället. Norrland är ett exempel som har väldigt lite som kan kallas för motorväg.

Visst skulle även de behöva bygga ut sitt vägnät, men man ska ändå ta de ställen där behovet är som störst. Vadå störst säger våra miljöpartister och gör en jämförelse med södra länken i Stockholm som kostade 8 miljarder att bygga om just för att underlätta för trafiken, men istället har det blivit ännu trängre och svårare. Okej att de fanns vissa inkörningsproblem, men idag fungerar denna tunnel med tillfarter och ingen klagar idag mer än dessa miljöpartister. Lite logiskt tänkande skulle inte skada från deras sida heller.

Med hänsyn till hur mycket våra långtradar chaufförer kör på våra vägar och då främst våra stora motorvägar är det viktigt att de finns bra och stora rastplatser längs vägarna. Vi vanliga bilister, där finns det ingen gräns på hur länge vi får köra i sträck det gör det dock med våra yrkeschaufförer. Mat vila och tillräcklig återhämtning är viktig för de som har detta som yrke. För att de ska kunna fylla sin funktion fullt ut måste de finnas ställen där de kan få möjlighet till detta utan att behöva störa andra trafikanter eller stå på ställen som innebär en trafikfara.

Det finns en trafiklag som säger att det ska finnas en rastpalts med en genomsnittlig restid på ungefär 20 minuter. Vissa har både toalett och bord och stolar man kan äta vid och andra lite mindre där man bara kan ta vanliga pauser. Dock en rasplats som är tillräcklig för långtradare med släp som är minst 25 meter. Det finns även speciella platser för lastbilar utan släp, men de kallas för rastficka. Under de senaste 10 åren har man byggt ut och byggt nytt i detta syfte att de ska finnas tillräckligt många och det behövs för att vår lastbilstrafik ökar ständigt i vårt globala samhälle.

Där det byggs om eller nytt i motorväg då byggs det även nya rastplatser som ska gör livet lättare för en yrkeskår som behöver vila och pauser. Sedan att vi andra bilförare tar en paus där med, det är inget som kan hindar oss från det och även vi behöver ta pauser ibland och lätta på blåsan lite.

Körde häromdagen på en motorväg norr om Kalmar. På en strategisk väg stod de sedan med sina laserpistoler och kunde lätt vinka in varenda bil eftersom flera hade för hög hastighet ut från kurvan där en skyllt visade att det bara var 80 kilometer i timmen mot tidigare 110. Själv visste jag att de brukar stå där med jämna mellanrum och jag hade lärt mig att släppa gasen i tid och fotbromsa. Jag blev av självklara skäl inte invinkad och kunde fortsätta min resa mot Oskarshamn. Det som däremot irriterade var de tre som jag mötte som gick på motsatt sida. Enligt lag är det förbjudet att gå på en motorväg och med en sur blick tittade jag i min backspegel innan de försvann. Min förhoppning är att de upptäcks av polisen när de kommer gående och får betala lika höga böter som de bilister som kört för fort. Själv tycker jag att det är värre att gå på en motorväg än om man kör åtta kilometer för fort när det gäller utbetalning av böter, men den åsikten delar ni säkert inte.

2010 blev de år då vi hade minst dödsoffer på våra vägar på över 55 år. Inte ens 300. En i sig glädjande siffra och anledningarna är många, men en är att våra vägar har fått sänkt hastighet, mitten vajrar och fler fartkameror. Detta borde ge vägverket lite blodad tand och även fortsättningsvis satsa på våra stora vägar som fortfarande inte har detta skydd som hindrar rena frontalkrockar Jag tycker att de har gjort ett bra jobba och på ett väldigt förebyggande sätt successivt förbättrat trafikläget på stora delar av vårt avlånga land. Sedan har även våra fordon idag blivit mer krocksäkra och de har självklart även också bidraget till den låga siffran. Den där nollvisionen man vill ni med noll döda i trafiken, den kommer de aldrig att nå, men minskar dödsoffren i lika hör takt som de gjort under de senaste två åren då går vi mot en ljus utveckling på våra vägar.

Varje gång jag läser eller ser på tv om ett nytt vägbygge som ska invigas blir jag lika överraskad över hur hopplöst dyrt det blivit och att alla dessa kalkyler har sprängts och det blev bara 1,2 miljarder dyrare än beräknat. Är dessa experter så usla på att räkna eller vad beror det på att de till 98% vid dessa vägbyggen alltid blir dyrare än beräknat. Sedan när jag siffror på att det kostar 50 000 kronor per meter att asfaltera en väg och att det är ännu dyrare vid broar och andra övergångar just för att de ska hålla med alla våra kalla vintrar. Därför denna tjäle som måste användas. Redan efter 20 meter är de upp i en mille. Med dessa proportioner inser jag nu hur dyrt det är att bygga nya vägar och tänker fortsättningsvis ha en mer vidgad syn på dessa siffror som nämns och inte bli lika överraskad som tidigare. Något som ändå kvarstår och det är att asfaltera ny väg är en svindyr meterkostnad.

När vår infrastruktur måste förnyas och våra ressätt moderniseras, då handlar det mycket om att bygga ut vår järnväg. Spara miljön och minska på bilkörandet. Jag tycker precis tvärtom. Uppe i Norrland har man byggt om och till järnvägsspår för flera miljarder och sträckan är tio minuter mindre. Något underlag med stora passagerarmassor, det finns det inte heller. Bortkastade pengar på onödiga och felaktiga byggen där uppe som hela tiden ska bara ha mer och mer.

NEJ bygg istället ut vårt dåliga vägnät. Denna tunga trafiken ökar och våra småvägar får ta ett allt större ansvar. Vägar som egentligen inte är anpassad efter den trafik vi har idag på flera delar av vårt vägnät. Satsa på vägarna och bygg nytt där. Alla tjänar på detta och trafiken blir mer hänsynsfull mot varandra.

Olyckorna minskar när man har ett större och bredare vägnät och när man vet att alla får plats och utrymme. Ett utrymme rent infrastruktur mässigt som idag är helt fel och där man satsar på fel del av Sverige och fel del av det när där trafiken behövs som bäst.

Sitter i bilen och kör på den smala grusvägen. Trångt och mörkt. Dimman som ligger tät gör det knappast lättare att se så klart som man vill. En kilometer senare svänger jag ut på en lite större väg. Det är fortfarande grus under hjulen, men nu finns det plats för andra bilar att passera. Nära åkern till vänster flyger fåglarna iväg lika livrädda varenda gång man passerar, sedan hittar de tillbaka lika snabbt till den plats som de satt kring tidigare.

En scenario som jag aldrig begripit mig på. Varför sitta så nära och vara tvungen att flyga iväg varje gång ett fordon passerar och sedan återvända i vetskapen att de måste sticka nästa gång någon passerar. Varför inte hitta en lugnare plats utan denna stress. Fortsatt fundersam kring detta fågelproblem hittade jag till slut ut och hamnade på en asfalterad väg. Vid utfarten tog jag till höger. En tidig skylt gjorde mig påmind om att detta var en riksväg vid namn 28.

Nu tätnade trafiken och en skolbuss som skulle köra ut från sin parkering blinkade och jag valde att bromsa in och vänta på att den fick företräde. I över en timme fortsatte sedan min biltur på småvägar av den dignitet som väg 28 och nu längtade jag till något större och strax efter Nässjö hittade jag skyltar som påminde om E 4:an mot Jönköping. Utan att veta vart jag på väg letade jag upp rätt fil och styrde ratten mot vår största Europaväg som vårt vägnät kan erbjuda.

Väl på plats sken jag som en sol när jag upptäckte hur smidigt det fungerade. Visst var det väldigt mycket bilar och andra stora fordon, men de höll sig på den högra galvan och vi som ville ta oss förbi använde den vänstar sidan på den stora och mäktiga fyrfaldiga vägen. Tänk nu var det över 2,5 timme sedan dimman och den trånga grusvägen mot detta stora och vackra. Tänk vilken skillnad det är på en mindre väg mot en stor motorväg.

Fast speciellt konstigt är det ju inte, vår motorväg ska vara större och rejälare, men sköter man sig korrekt på vägarna ska man kunna köra på alla sorters vägar.

Läste i en tidskrift att man i Finland ska bygga en grön motorväg mellan Helsingfors och den Ryska gränsen. De sista 13 milen ska det visst handla om. Dessa mil är bara till för bilar som kallas för “gröna fordon” Tankstationer ska bara vara för elbilar, men även för etanol och biogas. Ett projekt som man kommer vara först i världen med och som man beräknar ska vara färdigt om sex år och arbetet ska starta nu till hösten om all finansiering löser sig.

Intressant och givande och det närmaste en grön väg i har i Sverige ligger längs E 14 mellan Sundsvall och Trondheim. Man ska dock vara väldigt försiktig i detta miljötänkande. Vår biogas tar slut snabbare än vi anar och då står vi där utan alternativ om våra bensindrivna bilar slutat tillverkats. Fast bensinen tar ju slut den också någon gång i framtiden.

Våra stora motorvägar runt om på vår planet blir bara fler och fler och längre och längre. Vikten av att göra de både större, längre och säkrare innebär också att de tar en allt större plats i vår infrastruktur Vi i Europa där är Tyskland värst med 1450 mil av motorvägar tätt följt av Frankrike på 1380 mil. När jag såg siffran på Sverige då trodde jag att den skulle vara längre, men den stannade på 166 mil. Länge överlägsen etta på tronen den har självklart USA på drygt 8000 mil, men snart är Kina ifatt och kommer under 2012 gå förbi. Med 6500 mil och en planerad utbyggnad på 1800 mil ytterligare är de etta om några år. Snart har alltså Kina mest motorväg i världen. Innan jag avslutar måste jag även avslöja vilken som är världens bredaste väg. Jo Katy Freeway ( del av Interstate 10 ) i Houston Texas. På vissa kör vissa sektioner har den 26 körbanor. Ganska imponerande eller hur.

Stora och breda vägar där det är 110 eller mer kallas kort för motorvägar. De uppfyller de kriterier som krävs för att kallas motorväg. Idag har man ändå frångott detta ord och man kallar de för europavägar. E 4:an. E 22:an är några som slingrar sig runt i södra Sverige. I vanliga fall har dessa vägar ofta tvåfiliga spår på varsin sida eller den nya flugan två plus ett väg.

Man försöker också överlag att lägga streckorna på dessa vägar så de tar vägen förbi täta samhällen. Idén är att man ska kunna hålla sin höga hastighet och underlätta för övriga bilister. Tyvärr finns det flaskhalsar som inte når upp till dessa kriterier fullt ut och en v dem är E 22:an genom Jämjö i östra Blekinge. På den här delen av motorvägen/europavägen är hastigheten nersatt till 30 kilometer i timmen genom den mest centrala delen nära skolan. Jag upprepar 30 kilometer.

Så låg hastighet finns det inte på enda vägsträcka i hela Europa. Där är lilla Jämjö unikt, men samtidigt väldigt tragiskt. 30 på en motorväg, vilket skämt.